Drömmar och Blekinge

Nu har jag äntligen drömt nåt skumt igen: Jag befann mig körandes i en bil. Bredvid satt en person som jag inte riktigt såg och som inte sade någonting. Jag har ingen aning om vem det var. Jag körde på en smal grusväg uppifrån ett berg. vägen gick nerför berget och gjorde sedan en mjuk sväng in i en ravin. På båda sidor av vägen var det nu flera hundra meter höga lodräta bergväggar. Eftersom grusvägen svängde, syntes inte vart den tog vägen, bara att det gick fortsatt nedåt. Vi måtte väl komma in i en tunnel, tänkte jag. Istället kom vi ut på en stor öppen slätt med ljus och blommor! Sött, va? Mäkta symboliskt, men vad skulle det symbolisera? Drömtydare är välkomna att höra av sig.

En enkel förklaring är att jag å jobbets vägnar körde omkring på små grusvägar kring Högestad och Tomelilla en stor del av dagen innan, men där är knappast några raviner. Vi var inte ens i Fyledalen. Och jag vet vem som satt bredvid den gången.

Nog om detta. Det har blivit en tradition i familjen att inte bara åka till Blekinge på somrarna utan även på hösten i samband med att barnen fyller år.



Love har hittat en groda, på bilden nedan. Förhållandet i storlek är ungefär som mellan Janne och mig på gymbilderna, men jag tänker inte göra någon röd pil denna gång. Den ärade läsaren får leta efter grodan på egen hand!



Ännu svårare att se är trattkantareller. Bland torra löv hjälper det knappt ens att ha snudan i marken. Men det är sant som det sägs, har man hittat en finns det fler i närheten, vilket också syns på bilden!